onsdag 18 oktober 2017

Farväl - ses igen till våren!

 Idag lämnade dom åkrarna som dom samlats vid den senaste veckan. 


Under nästan en veckas tid har gässen samlats på åkrarna runtom gården. Nya gäss har anlänt och gruppen har bara blivit större och större. Det har varit som en flygplats där alla småflyg har kommit in så att ett stort flyg kan fyllas upp och ta alla med på långflygningen. 
Det har varit fantastiskt att observera.
Jag kommer att sakna dom.


Det har varit absolut ljuvliga höstdagar och bara för att uppleva alla gäss som samlats har vi valt att båda rida och ta hundpromenaderna nära åkern där dom varje kväll har fyllt på gruppen.
Det har varit som att vandra i programmet "I ett med naturen".
Åkern där dom har samlats ligger väldigt nära vår hage och gässen har flugit över vårt hus i båda små och stora klungor dom senaste dagarna.


Idag, strax innan solnedgången tog jag med mig kameran i hästhagen för att både njuta av flyttfåglarna, men också av hästarna och alla höstfärger.


Vissa är vackra även om dom har rullat sig i lera.
Här är min absoluta favorithäst - min American Paint horse Diva.


Jag har tur som fick bild av henne då hon normalt följer mig hela tiden i hagen för att sedan följa med mig till stallet för att få lite pellets.


Precis som med flyttfåglarna så får man njuta intensivt av hösten med sina vackra färger. 
Quarterhästen Barbie matchar höstlöven med sin gyllenbeige färg. Hennes färg kallas palomino i quarter-världen.


Det bästa med Barbie är att hon sällan rullar sig i lera till skillnad från vissa andra hästar som är riktiga träsktroll. Skulle ha varit jobbigt om hon kladdade ner sina långa flätor med lera.


Jag har jobbat otroligt intensivt i flera veckor med ett läckert enplanshus i New England stil och en hel del Attefallshus så när jag hade avslutat jobbet lite tidigare idag valde jag att ta en tupplur ute på verandan i höstsolen.
Här är New England huset jag har jobbat med. Det skall byggas på en kuperad tomt med utsikt över vattnet i Älgö. Jag får återkomma med fler bilder lite senare i processen.


När man lämnat ritningar till kund för att få grundentreprenören att räkna på terrassering och sprängning känns det skönt att få ett lite andningshål och ta en tupplur. Jag har en tendens att jobba väldigt intensivt och inte ta några pauser, så när jag nu var klar och solen sken kände jag att en paus i höstsolen verkligen var det jag behövde.


Har man en säng med duntäcken på verandan så bara måste man njuta av höstsolens värmande strålar.


Skulle önska att höstlöven kunde hålla sig kvar ett tag till. Det är ju så vackert med alla dessa färger.


Här vid entrén där solnedgångsverandan är det gott att vara på eftermiddagen.


Jag får faktiskt lite panik när jag tänker på att allt det här vackra bara skall ramla av träden och låta världen bli grå och vit. Jag är ingen anhängare till vintern så det gäller att suga in alla vackra intryck så gott det går. Jag får återkomma till alla mina bilder när dagarna blir kortare.



Men vintern är inte här än. Kolla här - jordgubbsplantan blommar!


Flyttfåglarna har iallafall lämnat och jag är glad för att jag fick uppleva detta naturfenomen.
Hoppas dom får en riktig bra resa och att vi snart ses igen.


Hoppas också på ännu flera vackra höstdagar med fina solnedgångar.


Må bäst!


söndag 15 oktober 2017

Halt häst - hovböld och sjukhage!

 Det är så otroligt frustrerande när ett djur blir sjukt och har ont. Igår upptäckte vi att vår Quarterhäst JJ var halt. Hans hov var varm och han var lite svullen över hoven så vi insåg snabbt att det troligen var en hovböld. Vi ringde en hovslagare som kom och hjälpte oss redan på lördagskvällen, men hästen hade så ont att det blev besvärligt att öppna upp för bölden. Världens lugnaste och snällaste häst stegrade i stallet så det blev faktiskt lite farligt för hovslagaren. 


Hästen stod i stallet över natten och var en aningen bättre men inte alls bra på något sätt. Han hade fortfarande väldigt ont.  Hästen var mycket otålig av att stå inne i stallet så vi fixade i ordning en sjukhage på morgonen samtidigt som vi ringde till Distriktsveterinärerna och hovslagaren så att veterinären kunde ge hästen lugnande och bedövning så att hovslagaren kunde göra jobbet säkert och grundligt denna gång.

Vilken service! På under 1 timme från vi ringde kom både hovslagare och veterinär hem till gården.
Kan man vara mera än tacksam och imponerad över den service som finns och att människor ställer upp för djuren?


Duktigt folk hjälpte hästen med att öppna hoven så att varet i bölden fick komma ut. Öppningen sköljdes ur och sedan gipsades hoven så att smuts inte skall komma in i såret. 
Gipsen tål inte att det blir vått, så vi täckte sedan den gipsade hoven med gummi och tejp så att han kunde gå ut i sjukhagen som vi hade gjort i ordning. 


Denna häst gillar inte alls att stå i stall och det är bra för hästen att få röra lite på sig.

Dom andra hästarna såg nästan lite avundsjuka på att han fick äta av det saftiga gräset som ligger mellan deras hage och vår trädgård. Vi har planerat gården så att denna extra gräsyta kan användas som sjukhage ifall vi skulle få en sjuk häst. Det är några år sedan sist vi stängslade in gräsytan. Nu var det dax igen.



För att den sjuka hästen skulle slippa att stå ensam fick lillponnyn vara sällskap. Snacka om jackpot för lillkillen!
Massor med gott och saftigt gräs!



Det är skönt att kunna göra en sjukhage snabbt så att den sjuka hästen får en box som egen lösdrift väldigt nära den andra lösdriften där dom andra hästarna står. Avskildhet och lugnt men ändå socialt.


Det är också väldigt skönt att ha sjukhagen nära huset så att man alltid har koll på hästen ifall den skulle bli sämre. Nu tror jag dock att detta kommer att gå snabbt. På onsdag kommer hovslagaren igen och lägger om gipset och om en vecka är troligen hästen helt återställd. Vi håller tummarna och hoppas vi slipper några komplikationer. Redan några timmar efter ingreppet gick hästen nästan utan att halta. Man märker på honom att han redan mår så mycket bättre.


Både vi och djuren har njutit av att det var soligt i helgen.
Här äts och slappas det i hagen.


Det ser så himla skönt ut när man lägger sig i sin egen mat och ligger och tuggar i solskenet.


Snacka om livsnjutare!


Men sedan kommer någon annan och stör och då får man stiga upp ur sin dvala. 


Det har varit helt underbart med sol och värme i helgen. Det är härligt att få njuta av alla höstfärger.
Det allra mest storslagna är ändå när alla flyttfåglar samlas på fälten runtom för att sedan flyga vidare söderut. Kolla här när himlen fylls av alla dessa gäss.


Jag önskar dom lycka till på deras färd söderut. Tänk att dom skall flytta så långt och flyga hela vägen.
Jag ser redan fram emot att dom skall komma tillbaks.


Hoppas ni haft en trevlig hösthelg utan sjukdom!

















söndag 8 oktober 2017

Höst på hästryggen - ute och inne

Sommarkänslan som vi hade i veckan försvann snabbt när regnet rullade in i helgen.
Ännu är löven på träden vackra och mellan skurarna njöt vi av ridning i skog och mark.



Tänk om det ändå varit sol - vilka fina höstbilder man skulle ha tagit.
Hoppas på lite bättre väder i veckan så man kan ta med sig kameran i skogen.
Det är inte bara färgerna som är vackra. Det är så många fina rådjur som skuttar runt också.
Här spanar vi på ett par som var på ängen och blev skrämda av oss.


Här springer också rådjuren på fältet på baksidan av vår gård.


Temperaturen droppade rejält så det var riktigt skönt att ta ett dopp i tunnan som alltid håller 40 grader. Man blir varm i hela kroppen.


Som tur är har vi ridhus och när regnet började ösa ned gick Håkan och yngsta dottern dit och red.
Det är lite roligt när yngsta dottern som alltid har ridit ut med mig nu börjar bli intresserad av reining och önskar utvecklas.


Det är inte helt tokigt att få ha sin egen pappa som tränare.


Håkan visar och dottern gör sedan likadant.
Det är roligt att se.


Det instrueras och diskuteras.


Det är mycket som skall läras. Det är stor skillnad mellan att rida ut i skog och mark och att träna reining som är Westernridningens fartfyllda dressyrgren.

Här provas spin:


Dottern har ridit sedan hon var fyra år, men det är först nu efter 9 år i sadeln som hon känner för att börja träna och utvecklas vidare. Här är hon på lilla Micra som var hennes favoritponny. En liten gullig och snäll minishettis som ägdes av Linda Pettersson som hade en urtrevlig ridskola med bara små hästar.


Det ser lite annorlunda ut nu.

Det är mycket galopp i reining och galopp är dottern van vid. Det är bara det att nu skall den ske helt kontrollerad. Det ser bra ut. 


Allt har sin tid - det är kanske hennes tid nu.
Vi har ju båda hästar och ridhus. 
Det är fritt fram att utvecklas.
Bara idag har hon hunnit rida fyra hästar. 


Hoppas ni också har haft en trevlig helg!